"Den enskilde medborgaren"

Klockan är exakt 22.34, jag sitter invirad i en röd filt och fryser. Mamma och pappa kollar på en Wallanderfilm där Rolf Lassgård är med. Jag och Adrian kollade på en film förut som jag sett många gånger, det är en sådan där film som man aldrig tröttnar på. Jag älskar att kolla på filmer som jag sett förut, då vet jag vad som händer och det tycker jag om. Om jag är på ett visst humör så vet jag vad för film jag ska välja. Om jag exempelvis är sugen på att kolla på en mysig, lycklig film, då vet jag vad som finns att välja på. Om man hyr en film som man inte sett förut, och man tycker efter en stunds filmkollande, att den är dålig, då bryts filmsuget och man blir besviken. Nej, jag vill se filmer jag redan sett och då valde jag och Adrian att kolla på "Den enskilde medborgaren", som Claes Eriksson från "Galenskaparna" skrivit och även är med och medverkar i, även hans bror Anders Eriksson och det kvarstående gänget från "Galenskaparna". Både jag och pappa tycker den är riktigt bra... i och för sig så är det mesta som "Galenskaparna" gjort riktigt bra. Och Adrian tyckte om filmen.
Nu sitter Adrian bredvid mig och jag skall sluta skriva, jag fick ett litet sug för att kvällsskriva lite om det vi sett och gjort på kvällen. Godnatt!

Ett hjärteligt besök i Sundborn

Foto: Trons

Carl och Karins hem i Sundborn. Ett hus på ca 600 kvadratmeter. Allt efter det att familjen växte, så växte också huset!

Carl och Karin Larsson måste ha varit de mest uppfinningsrika människorna i Sverige under slutet av 1800-talet. Det är som jag ramlat ned i en djup brunn och kan inte komma upp förrän jag druckit upp allt vatten. Jag känner mig djupt inspirerad av deras stil i hemmet, sättet de levde på. Jag vill bara sluka all information om deras liv och leva som de gjorde, dvs. inreda på det sättet som de gjort.
Jag och min familj var i Sundborn igår på dagen i ett par timmar. Vi gick på rundtur i Lilla Hyttnäs som pågick i cirka 45 minuter. De hade bibliotek, gästrum med träpaneler som kommer från Köpenhamn och Tyskland tror jag. Lilla ateljen där Karin vävde exempelvis "De fyra elementen", som sedan fick plats på en vägg i deras matsal. I matrummet satt hela familjen och åt mat tillsammans vid ett avlångt bord. Överallt, i alla rum, fanns det dukar kvar som Karin vävt, målerier på väggar och tak som Carl målat, kakelugnar i varenda rum, banderoller över de flesta dörrar och porträtt på sina barn som Carl målat på många dörrar i huset.
Det var en underbar känsla att få gå där och kolla. Pappa köpte med flera stycken böcker hem, bordsunderlägg och massa mera, så vi kan sitta och läsa om deras liv vilket jag oerhört gärna vill. Själv fick jag en bok som handlar om Carls fru, Karin Larsson, som heter " Karin Larsson och blommorna i Sundborn". Hittills har jag läst till sidan 40. Den handlar om Karins liv innan hon träffade Carl i Frankrike och så handlar det om hennes kärlek till blommor både i trädgårdar och inomhus.
Jag gillar boken som är skriven av Christina Högardh-Ihr som bland annat besökt gården och läst brev mellan Hilda ( hennes mor ) och Karin, och brev mellan Carl och Karin. Jag är redan nu lockad av att läsa boken, som jag bara lade ifrån mig för en tjugo minuter sedan för att skriva ett inlägg på min blogg.
Nu ska jag sola då det är underbart väder ute. Inte för varmt, och inte för kallt eller blåsigt. Lagom.
Hej då så länge.

Minst fyra skadade vid konsert

Publicerat i dag. 05:56

Minst fyra människor har skadats under en konsert i Borlänge. Flera ambulanser larmades till konserten vid halv ett natten till torsdagen. Deras skador var oklara tidigt under natten.

Annons:

Trycket växte och växte under onsdagskvällen vid kanten av scen fyra på Peace & Love-festivalen, där bandet Hoffmaestro & Chraa spelade. Enligt räddningstjänstens uppgift till polisen skadades de fyra människorna mot scenkanten under trycket från den bakomvarande publiken.

- Vi fick larmet om skadorna strax före klockan ett och övervägde då att avbryta konserten. Men eftersom tillståndet för konserten gick ut kvart över ett avstod vi från att avbryta i förtid, säger Dalapolisen till TT.

Det var vid halv två fortfarande oklart exakt hur många som skadats eller hur stor publiken var.

- Vi har åtta ambulanser på plats och de kör i skytteltrafik med skadade till ett sjukvårdstält på festivalområdet, säger räddningstjänsten i Dalarna till TT.

De lättast skadade tas om hand i sjukvårdstältet men det är oklart huruvida någon behöver föras till sjukhus.

Källa: http://www.dn.se/kultur-noje/musik/minst-fyra-skadade-vid-konsert-1.897989

Ganska så galet, om man tänker efter då hur det kommer bli när de riktigt stora banden skall spela, kommer det bli mycket värre? Eller kommer alla skärpa sig och tänka på vad man gör? Jag har en känsla av att det kommer bli mycket värre. Men jag har inga planer på att stå absolut längst fram, det är ju som att be om att bli dödad. Aja, artikeln var bara något som jag såg av en slump på Dn.se och tyckte att det var värt att läsa.

Och förresten!, jag fick med en snygg reklam om en festival in i artikeln också. Jag gör reklam haha, för något som jag aldrig ens skulle gå på, dvs "Utsiktenfestival". Här är länken till deras sida. Banden faller mig inte i smaken direkt, det kommer vara lite jazz, soul, Country och dylikt. Ganska så mysigt ändå om man tänker efter.

Fred och kärlek.

Hej, jag är hemma från Peace and Love men bara för en kort tid. Jag tror nog inte att festivallivet är något för mig längre. Jag har testat det en gång förut då jag gillade det ganska så mycket. Men denna gången var bara för mycket. Jag tror att jag får räkna upp i punktform.

• Ingen skugga över vårt tält.
• Bastu i tältet under hela dagen.
• Snälla men stökiga tältgrannar.. De spelade hårdrock med högsta volym precis utanför vårt tält under hela natten. Jag sov inte en blund.
  
• Tråkigt att folk man planerat lite smått med inte till hundra procent ställde upp.
• Ont i våra ryggar, då Adrian och jag burit all tung packning från tågstationen i Borlänge till campingen, som låg cirka två kilometer bort.
  
• Fick stå i tre stycken riktigt långa köer i en evighet.
  
• Kändes som alla var där för att supa och ha det kul på campingen endast, då jag tycker att man är där för musiken. Om man exempelvis kollar på kläderna, så hade alla exakt samma stil. Tjejerna hade kortkorta shorts och bikini-överdel, killarna antingen glassig stil eller sleazare. Ingen direkt representerade sin musiksmak. Mestadels bara hårdrockarna.

Imorgon åker jag och Adrian upp till Peace and Love igen, men vi kommer förmodligen bo på ett hotell. Vi skall vara kvar till söndag, då mamma och pappa kommer upp till Borlänge på fredag och har med sig en husvagn som vi skall bo i. Jag rent ut sagt älskar det förlslaget, för jag nästan vägrar bo i tältet som fortfarande står kvar på campingen.
Så just nu, sitter jag här i en fofölj hemma, pappa åkte precis till jobbet, Adrian sover på övervåningen och mamma är barnvakt i Tibro. Jag älskar den tysta stillheten, ingen synthmusik som poppas ut ur högtalare och det är kall luft inomhus. Underbart.

Banden som Adrian och jag skall se är bland annat Lykke Li, Mando Diao, Keane, The Sounds, Slagsmålsklubben, Anna Ternheim, Melody Club,Hello Safride, The Sountrack ot our lives, Kleerup, Timbuktu, Babyshambles, Moneybrother, Sophie Zelmani, Sugarplum Fairy, Titiyo och kanske lite aakso och kanske lite Jerry Williams och kanske lite Chris Cornell. Detta är riktigt bra band tycker jag, men en stor besvikelse är att The Kooks inte kommer dit då de ställt in sin spelning pga sjukdom. Istället erstätter Peace and love The Kooks med Johnossi. Riktigt illa tycker jag. Jag har aldrig direkt lyssnat på Johnossi och det är en stor besvikelse, arg rent ut sagt för att de inte ersätter med ett mycket bättre och större band!

Vi är i all fall hemma, utmattade, lite upprörda och ser fram emot att åka tillbaka för att se det vi kom för. Hejdå så länge.

Midsommar

Solen lyser, solen lyser inte.
Regnar massa, regnar inte.
Midsommar är en berg och-dalbana, en rolig och trevlig sådan. Jag tycker om karuseller...alltså..regn och sol.

torsdag

Regn regn regn.

onsdag

Victoria (min äldsta syster) + Leopold (Victorias barn) + mamma + pappa + Adrian + Linnéa + Lelitha + Anna + Jonathan + mig själv + 2 hundar = TREVLIGT.
Fläskytterfilé + brunsås + färskpotatis + grönsaker = GOTT.
Vaniljglass + chokladsoppa (vilket låter konstigt men smakar underbart) + jordgubbar = LJUVLIGT.
Adrian + Anna + Jonathan + mig själv + instrument = MUSIKSHOW
Adrian + Linnéa + mig själv + Pip-Larssons = MYSIGT.
Kortfattat min fina dag, ciao.

"Överkokande hjärna skriver av sig sina tankar".

Jag skulle vilja få världen att se sig själv från ett annat synsätt. Kan inte helt riktigt förklara, men på sistone har jag funderat mycket på vad jag vill och arbeta med när jag slutat skolan. Jag ser inte mig i ett hem där jag städar som en tok för att få det glänsande rent. Jag ser inte mitt framtida hem som ett ställe där man kan lyxa sig och sen på jobbet agera bitchigt och allt kretsar runt det. jag vill inte arbeta inom exempelvis mode eller producera ansiktskrämer eller vad som helst som är enligt mig ytterst ytligt. Jag vill arbeta inom sådant som gör skillnad. Jag vill inte ta plats och visa att: Hej, här är jag och jag är duktig och cool!.. Nej, jag vill hjälpa och få världen gå runt och förbli grön och få djuren att leva.

När jag åker buss till skolan varje dag och jag är djupt inne i en tankegång samtidigt som det spelas musik i öronen från min I-pod, så ser jag allt som växer utanför, allt grönt och allt.. allt vackert. Jag vill göra något meningsfullt! Det låter som om jag bara babblar om struntsaker och att jag bara är i en viss "fas" i livet, men det är såhär jag känner och jag orkar verkligen inte gå djupare om på vilket sätt jag vill hjälpa världen och dylikt, det enda jag vill är att få ett meningsfullt arbete som känns bra och som jag vet hjälper andra på ett bra sätt.
Jag hoppas bara att denna känsla och tankeinställning förblir och stannar kvar några år till, så den inte blir påverkad av det yttre!

metallkaniner

Idag när jag vandrade omkring på stan, väntan på att bussen skulle avgå från resecentrum, hittade jag den finaste lilla sak. Jag var inne i butiken Lagerhaus och där köpte jag en liten sak till mig själv. Änglaspel heter det. Man har ett ljus och ovanför hänger det kaniner i metall, och på kvällen då det är mörkt, så tänder man ljuset och snurrar på metallkaninerna så det åker runt och runt. Då blir det jättestora kaniner som dansar på väggar och tak. Det tyckte jag var en mysig sak. Förresten, jag är godkänd i matte B. Jag är väldigt nöjd. Adios.

MUSIKUPPSPELNING LIKSOM

Min mage vrider sig, jag blir bara ängslig när jag tänker på det.Och sen andra stunden så känner jag mig stark och vill verkligen göra detta. Men.. ja. Jag har varit med om det förut, jag vet på ett ungefär hur det kommer att gå.

Tjing Tjong!

The Verve - The drugs don´t work