Almedalsvecka

Vad är det för dag? Vad är det för vecka? Jag har inte koll på dag, knappt vecka, och absolut inte klockslag. Jag har valt att definiera veckan som Almedalsveckan, då slipper jag ha den där kollen. Nog ångrar jag att jag inte såg Gustafs tal för några dagar sedan. Förmodligen sevärt. Jag är däven och närmast liknöjd och fördjupar därmed min bekantskap med vår kära John Blund. Tur att det finns Svtplay! Då får det bli en kik på det där talet senare i alla fall. Har du följt Visby-vimlet? 

Spenatpaj med stekta kantareller

Tillagade en saftig, god spenatpaj med dagens kantarellskörd. Blev jättegott! 

För pajskalet behöver du 250 gram grahamsmjöl, 150 gram smör och 2 matskedar vatten. Sätt ugnen på 200 grader, blanda samman mjöl och smör och sedan vattnet. Smöra pajformen, lägg i degen och forma bottnen jämn. Grädda i cirka 10 minuter. 

För innehållet till pajen behövs 250 gram keso, 300 gram bladspenat, 2 ägg, 1 dl mjölk, 2 dl ost, 2 vitlöksklyftor samt salt och peppar. Ändra ugnens 200 grader till 180 grader. Om spenaten är fryst, tina den i mikrovågsugnen. Undertiden kan du blanda samman ägg, keso och mjölk. Tillsätt vitlök, salt och peppar. Riv 1 dl ost och häll i stanningen, samt tillsätt den upptinade spenaten. Rör om. Häll sedan stanningen i det förgräddade pajskalet, strö på 1 dl ost och in i ugnen i 35 minuter. Färdigt! 

                         

WHEN EYES CAN`T LOOK AT YOU ANY OTHER WAY

GRÅTT OCH KYLIGT OMKRING. TYVÄRR DRICKER JAG INTE THÈ.

när man vet att man borde fast man inte gör det

borde man ändå sätta igång för att man borde det

om man inte behövt borde jag inte göra det

men nu när jag borde sätta igång, borde jag nog göra det också.

Ett äpple.

Som ett äpple. Jag har ett skal runt mig som isolerar. Jag kan inte känna någonting.

25/9

Kalla vindar

Regnskurar

17 grader värme som senare under dagen övergick till 10 grader

Nyklippta lamm

80-talsböcker

Traktorer

Falukorv med mos

Tovat ull

Familjen.

Även om jag fryser så att jag får gåshud över hela kroppen, är jag ändå helt varm.

Våren är verkligen påväg

Omringade av underbar natur där snön smält och allt växtliv började ta form.

En grå dag.

En stor, stor hare studsade förbi, gav mig en knuff och jag sade: låt bli! Haren hoppade runt i en cirkel med garn, nu var jag invirad, fast och kvar. Haren, han ropade: kom nu allesammans, nu är det mat! Hararna hoppade fram, viftade och högg. Nu är jag borta och min själ får ingen fröjd. Jag var bara en sådan som levde i kretsloppet, mindre än dem. Jag var inte vid människors kännedom. Var jag en oupptäckt art eller en sådan de visade hat? Varför visa rädsla för mig? Jag var bara en djur som på insidan var likadan som dig.

Hejdå

Hejdå, Finland kallar.

Biltur

Hej. nu ska jag och Adrian på biltur bort till Karlsborg och tillbaka, hej då.

Lampa? Stjärna? Sol? Kärlek

Ljust som människans kärlek till sommaren, ljust är mitt liv. ( Kan alla förstå? Jag kan tydliggöra. Jag är rent ut sagt lycklig och jag hoppas att det stannar kvar i många år. Förstår alla vad jag menar? Jag kan tydliggöra. Jag älskar Adrian och han gör mig lycklig, han är en stor del av ljuset i mitt liv. )

fantasi

Jag har världens sug efter att läsa " Skuggan över stenbänken " och efterföljarna till den. Jag har dock läst böckerna minst två gånger förut, men de är så bra! Jag vill bara hoppa in på en sida i boken, där stycket är spännande eller det beskrivs underbar natur och Rosilda gungar och Carl / Carolin tar fart på henne. I och för sig är det andra boken om jag minns rätt. Jag vill vara med där, uppleva det Maria Gripe, författaren, skriver och hittar på. Jag skulle vilja veta var alla författare får allting ifrån. Alltså, alla människor har säkert fantasi, olika sorters fantasi, men alla böcker, kan de vara baserade på bara fantasi och påhittighet? Eller är det så att hon varit på ställen, blivit inspirerad, sett slottet som heter Rosengåva i boken och dylikt? Det vore intressant att veta.
Efter att jag har varit med några timmar i bokens kapitel och gungat med Rosilda, så vill jag hoppa tillbaka till denna värld och tänka att vad fantastiskt det är med fantasi. Nu ska jag börja skriva på en novell för skojs skull. Eller vi får se vad det blir, kanske bara en liten meningslös berättelse där man fantiserar iväg. Hej då.

"Den enskilde medborgaren"

Klockan är exakt 22.34, jag sitter invirad i en röd filt och fryser. Mamma och pappa kollar på en Wallanderfilm där Rolf Lassgård är med. Jag och Adrian kollade på en film förut som jag sett många gånger, det är en sådan där film som man aldrig tröttnar på. Jag älskar att kolla på filmer som jag sett förut, då vet jag vad som händer och det tycker jag om. Om jag är på ett visst humör så vet jag vad för film jag ska välja. Om jag exempelvis är sugen på att kolla på en mysig, lycklig film, då vet jag vad som finns att välja på. Om man hyr en film som man inte sett förut, och man tycker efter en stunds filmkollande, att den är dålig, då bryts filmsuget och man blir besviken. Nej, jag vill se filmer jag redan sett och då valde jag och Adrian att kolla på "Den enskilde medborgaren", som Claes Eriksson från "Galenskaparna" skrivit och även är med och medverkar i, även hans bror Anders Eriksson och det kvarstående gänget från "Galenskaparna". Både jag och pappa tycker den är riktigt bra... i och för sig så är det mesta som "Galenskaparna" gjort riktigt bra. Och Adrian tyckte om filmen.
Nu sitter Adrian bredvid mig och jag skall sluta skriva, jag fick ett litet sug för att kvällsskriva lite om det vi sett och gjort på kvällen. Godnatt!

Ett hjärteligt besök i Sundborn

Foto: Trons

Carl och Karins hem i Sundborn. Ett hus på ca 600 kvadratmeter. Allt efter det att familjen växte, så växte också huset!

Carl och Karin Larsson måste ha varit de mest uppfinningsrika människorna i Sverige under slutet av 1800-talet. Det är som jag ramlat ned i en djup brunn och kan inte komma upp förrän jag druckit upp allt vatten. Jag känner mig djupt inspirerad av deras stil i hemmet, sättet de levde på. Jag vill bara sluka all information om deras liv och leva som de gjorde, dvs. inreda på det sättet som de gjort.
Jag och min familj var i Sundborn igår på dagen i ett par timmar. Vi gick på rundtur i Lilla Hyttnäs som pågick i cirka 45 minuter. De hade bibliotek, gästrum med träpaneler som kommer från Köpenhamn och Tyskland tror jag. Lilla ateljen där Karin vävde exempelvis "De fyra elementen", som sedan fick plats på en vägg i deras matsal. I matrummet satt hela familjen och åt mat tillsammans vid ett avlångt bord. Överallt, i alla rum, fanns det dukar kvar som Karin vävt, målerier på väggar och tak som Carl målat, kakelugnar i varenda rum, banderoller över de flesta dörrar och porträtt på sina barn som Carl målat på många dörrar i huset.
Det var en underbar känsla att få gå där och kolla. Pappa köpte med flera stycken böcker hem, bordsunderlägg och massa mera, så vi kan sitta och läsa om deras liv vilket jag oerhört gärna vill. Själv fick jag en bok som handlar om Carls fru, Karin Larsson, som heter " Karin Larsson och blommorna i Sundborn". Hittills har jag läst till sidan 40. Den handlar om Karins liv innan hon träffade Carl i Frankrike och så handlar det om hennes kärlek till blommor både i trädgårdar och inomhus.
Jag gillar boken som är skriven av Christina Högardh-Ihr som bland annat besökt gården och läst brev mellan Hilda ( hennes mor ) och Karin, och brev mellan Carl och Karin. Jag är redan nu lockad av att läsa boken, som jag bara lade ifrån mig för en tjugo minuter sedan för att skriva ett inlägg på min blogg.
Nu ska jag sola då det är underbart väder ute. Inte för varmt, och inte för kallt eller blåsigt. Lagom.
Hej då så länge.